De som känner mig i det verkliga livet har nog sett eller också erfarit min sadistiska sida. Jag gillar smärta och helst ska den då tillfogas andra. Det känns som en liten återfödelse att få andra att lida och det ger mig så mycket glädje i mitt liv att jag ständigt letar nya offer. Inte nog med att jag plågar folk, jag skrattar högt under tiden och ibland filmar jag till och med.
Innan idag var jag tvungen att skövla lite av min egen skog. För er som inte vet riktigt vad ni ska tro om mig nu så pratar vi om hårborttagning i olika former. Epilering, vaxning och manuellt med pincett. Jag älskar alla nämnda metoder.
Jag satt i soffan och tog det lugnt i ett par sekunder. Skulle ta en sådan där fin egobild som alla tjejer brukar lyckas bra med. Jag lyfter armen för att få till den ultimata porrposen. DET skulle jag inte gjort..
Det var så yvigt och hemskt där i den "glömda hålan". Jag lägger bara en liten före-bild så att ni undslipper permanenta ögonskador.
På bilden ser ni min lyxiga epilator (som ändå gör lika ont som alla andra billigare varianter)
Epilatorn åkte fram idag och varje gång jag tillfogar mig själv smärta känns det som jag ska spy och svimma samtidigt. (För alla som inte vet så är epilatorn en maskin som drar ut hår med rötter och allt - no mercey) Under denna process skrattar jag inte utan jag svettas som en gnu.
Lite hår i vasken..
Och sedan var jag skallig som en bebisrumpa!
Jag är något omtöcknad på bilden men strunt i det, nu är jag fin.
Så vi kan sammanfatta detta inlägget med att det är mycket roligare med hårborttagning på sina offer.
Här kommer en normal bild (allting är ju relativt) för att återställa era utsatta ögon.
Nu är det snart jul och mina julkänslor börjar ta över min kropp. Jag smyglängtar redan. Tända ljus, glögg och allt det där ubermysiga och lite sliskiga. Jag får ju aldrig julklappar eftersom jag sällan är snäll nog, men det gör inget, sitta i tomtefars knä räcker gott och väl för att hela året + nästkommande år ska vara räddat.
Jag köpte hem en burk med pepparkakor igår för att fira in den kommande julen. Idag skulle jag sitta och gnaga på dem TÄNKTE jag! Pepparkakor är nog den godaste kakan jag vet förutom ballerina som är absolut på toppen (eller hur Maria!?).
230 grams of My preeeecious...kolla in mitt fräcka Gollumöga! (riktigt nice och faktiskt inte photoshopat)
Ohh vilken lycka, riktigt smaskigt. Nam naaaam nam.
Men va faaan, någon har hunnit före....som alltid. Så kvällen avslutas med en torr halväten skorpa.
Vad hade ni gjort i detta läge?
Jag funderar på att ringa Anticimex imorgon för detta måste vara något slags ohyra och därmed ett klockrent fall för dem! Tänk så har vi en liten orange, sötsugen mini-krokodil som går rundor och äter upp -->bara<-- det som är gott i våra köksskåp... läskigt värre och så jäkligt störigt.
För ungefär en timme sedan låg jag inne på sängen i en avancerad yogaställning när jag hör ett brak och ett skrik och sedan ett asgarv och efter det ett AAAAAAJJJJ...
Oj vad farao har hänt tänker jag?
Man ser inte så bra på bilden men jag ligger typ med benen upp i luften.
Under tiden hände det som inte fick hända.
Någon (vi nämner inga namn) sket sönder toasitsen....
Hela sitsen sprack rakt igenom.
Min första tanke var...hur i hela vetet felanmäler man detta? Ska man säga sanningen och kommer de att tro på det?
Ok för att återgå till första meningen och förklara vad som egentligen hände.
Brak = toasitsen knäcks (hur det nu kunde hända? haha)
Skrik = personen som sitter på den tror att hela toan ska trilla ner från fästet i väggen.
Asgarv = när personen inser att toan är intakt, endast toasitsen som strök med.
Nu när det är så grått och trist och jävligt är det dags att ta sig i kragen och fräscha upp sina kroppsdelar lite. Jag tänker då speciellt på fötterna, som är den del jag gillar minst. Fötter med krokiga tår och förhårdnader och alla konstiga saker som svamp och vårtor. Isch tvi. Jag är allergisk mot fötter. Har ni tänkt på att ju snyggare en tjej är desto äckligare fötter har hon, inte alltid men oftast, enligt mina studier på stranden. Och manliga fötter går inte ens att titta på förrän ögonen ruttnar och poppar ut.
Igår hade jag en sådan där "hata foten dag" då jag helst skulle vilja skära av dem. Stanken var enorm, det var som något från yttre rymden. Inte avföring alltså utan värre. Jag klippte klorna (ja, dom är riktigt grova) och sedan satte jag duschslangen på full speed och spolade bort strumpluddet. Jag fick tvåla in dem med Axe duschkräm för att bli av med samtliga odörer...
Här är en liten bild på mina fötter, för att minska obehaget för er.
(Här är de rena och fotsvampen är plockad.)
Sedan målade jag dem svarta och motivet är nog det jag blivit mest nöjd med någonsin.
Tyck nu inte att jag är snuskig, jag är bara lite nytänkande och konstnärlig.
Så lider du av fotsvamp så är rekommenderar jag detta motiv då det förflyttar fokuset till något helt annat.
Jag har alltid tyckt mycket om djur och när jag var liten ville jag såklart prova att bli ägare till ett. Jag hade först en grå halv-bondkatt (min katts mamma hade haft tajtan tajtan med en vilding) som flera i vårt hem utvecklade allergi mot. Kanske för att den mest var elak hela tiden? När den en dag försökte klösa ut ena mitt öga, men som tur var "bara" fastnade med klon i det undre ögonlocket, så fick jag nog. Den dagen bestämde jag mig för att hata katter för resten av mitt liv. På bild kan de vara söta men i verkligheten är jag faktiskt rädd för dem (ska även tillägga att alla katter jag mött har bitit mig eller försökt bita). Jag kanske har dränkt en katt i mitt förra liv och nu vill de hämnas? Iallafall så lämnades min katt, vid namnet Nusse, bort till ett bättre hem.
Jag har haft en del andra djur men ska bara nämna ett till. Djuret eller insekten jag hade härnäst var exotiskt och höll sig mer lugn än en katt. Jag fick för mig att skaffa en vandrande pinne. Som barn tänkte man inte som nu. Pinnen blev lika stor som min handflata, den var skrovlig och luktade skit. Kommer inte ihåg vad den hette men jag är helt säker på att jag döpte den. Vandrande pinnar är hermafroditer vilket innebär att de kan befrukta sig själv och yngla av sig i sin ensamhet. Kanske för att de är så fula att de inte vill sätta på varandra.. Jag var jätte glad den dagen då jag upptäckte små ägg i burken där pinnen levde. Både ekonomiskt och rent humant. När äggen kläcktes kunde jag stolt titulera mig som "Vandrande-pinne-uppfödare". Och den stora pinnen slapp nu vara ensam. Bebisarna var såå gulliga och skit-små. Det jag inte tänkte på var att de kunde komma igenom små springor lätt som en plätt så en dag när jag skulle duscha hittade jag några i badkaret. Och efter det återfanns de på lite olika stället.. Tur man inte tyckte det var äckligt på den tiden utan bara glatt fångade in dem och la dem i burken igen.
Idag är det fredag och jag tänkte undervisa kort i hygieniska procedurer.
Jag var för ett tag sedan inne på YouTube och tittade runt på lite klipp. Allt finns där, så också hur man håller sin hygien på rätt sätt. Det finns en massa tjejer som lagt upp klipp på riktigt avancerad och framförallt tidskrävande hygienhållning.
Titta och njut.. här är en av de renliga tjejerna.
Här kommer i korthet min rutin.
Här nedan ser ni mina redskap som är multifunktionella. Dvs jag kan använda dem även i köket.
Jag använder borsten under armarna och andra ställen som ska rengöras ordentligt...man måste komma ihåg naveln och bakom öronen.
Sen tar jag rivjärnet och rabbar upp ansiktet. Just för att bli av med ALLA döda hudceller...
Som ni vet är denna proceduren sååå lång och tråkig så resten kan ni själv fantisera om..
Sist men inte minst steriliserar jag hela kroppen med klorin för att få den äkta rena känslan!
För de som inte vet är jag utbildad makeupartist och hårstylist. Ta daa. Att bära dessa titlar kan ofta vara plågsamt eftersom så många inte vet hur man ska hantera sina sminkprodukter. Kan man inte sminka sig på ett någorlunda ok sätt så är mitt stående råd självklart att låta bli eller låta någon annan fixa det. ”Less is alltid more” som de lärda säger. Lite mascara kan ju alla lyckas kladda på, om man nu känner för en liten piff i den annars apiga vardagen.
De flesta sminkar sig ändå hyfsat och dem skulle jag aldrig hacka på, utan den kategorin jag pratar om nu är de som ser ut att ha trillat med huvudet före rakt ner i en eller flera olika färgburkar. För att få er att förstå på riktigt hur jag menar så tog jag igår (skit många) bilder på mig själv när jag förvandlades till en person som haft just detta problem med balansen. Jag lägger upp ett axplock här nedan.
Här är jag med den mörkste foundation jag hittade för att få en solkysst känsla. Den skarpa skarven mellan käkbenet och halsen är väldigt effektfull. Tunna ögonbryn (jag fick måla på lite ljus foundation för att dölja lite av mina egna buskiga först innan jag drog två svarta streck ). Tjock ojämn kajal med penna runt ögonen. Väl utmålade rosa läppar med svart läppenna för att definiera de nya "läppkanterna". Brun rouge upp till ögonen nästan. Tjock, klumpig mascara. Ja, vad mer kan jag säga?
"Spindelbensmascaran" eller vad man nu brukar kalla det.
Efter ett tag spårade det ur lite...som vanligt.
Jag hade väldigt roligt och jag hoppas att ni också hade det.
Tack för att ni läste idag också och kom ihåg simma aldrig lugnt, var galen!
Låt mig presentera en av mina två förebildsbloggar. Som jag sagt tidigare så läser jag normalt inte bloggar eftersom jag inte hittat någon som jag riktigt orkar följa. Eller orkar med överhuvudtaget.
..men det måste vara något fel på mig (?) eftersom alla utvecklingstörda människor dras till mig. Inget ont emot dem men det är lite psykiskt påfrestande ibland. Speciellt att de alltid ska vara dryga och fråga en massa konstiga saker. Igår kom en sådan kille fram och inledde med att fråga hur det var med mig. Jag sa korthugget att det var bra. Jag frågade inte hur det var med honom för det låg inte i mitt intresse. Men han spann vidare och nästa fråga var om jag tyckte om shampoo. Jag svarade än mer ignorant att ja...jag gillar väl shampoo? Hur så? Då plockade han fumligt fram ett mini-shampoo ur fickan och frågade om jag ville ha det. Jag sa "nej tack" och flydde hastigt ifrån platsen. De har nämligen alltid något fuffens för sig, har jag erfarit under alla mina levnadsår. Sist jag träffade på denna killen (ca 6 år sedan) delgav han en massa allmänt konstig info om hans påstådda flickväns bröst och ställde ännu konstigare frågor om mig, såsom "När började du använda BH?" och så frågade han även, med sitt läspande tal, om när jag fick mina bröst och annat obehagligt som jag helst förtränger. Kändes som en smärre verbal våldtäkt.
En annan gång lurades jag av en annan sådan människa som uttnyttjade sitt handikapp för att hålla mig i handen över gatan, på ett hårt trafikerat övergångställe. Dohhh. Fast i det fallet låg naiviteten hos mig. Jag ville ju bara vara snäll och hjälpa till och det gjorde jag men kanske inte riktigt på det sättet jag tänkt mig. Det är nog det största leendet jag sett i hela mitt liv när jag väl hjälpt honom över gatan i rusningstrafiken. Men jag bjöd på det, även fast jag fortfarande är svårt mobbad för det :P.
Som jag själv ser mig. En glad tjej med buskiga ögonbryn och som ibland glömmer sätta på mascara på morgonen.
Som de utvecklingstörda antagligen ser mig....
Lägg märke till att jag lyckades framkalla autentiskt dregel. Det sipprade ut då jag var så uppe i det jag höll på med..
Ikväll har jag min allra äldsta vän hemma på besök! Hon är inte gammal som att hon skulle vara en pensionär utan hon är en gammal vän för att jag har känt henne i hela hennes liv. Jag älskar henne och vi har hittat på så mycket skit i barndomens dagar. Jag tänker härmed dela med mig ( självklart med Marias godkännande) av en liten rövarhistoria. Inte för lång för då känns det otrevligt då hon är här som gäst.
Händelsen som jag vill berätta om utspelade sig när jag var ca 9 år och Maria 6 år och vår familj var på besök hos Marias familj. Maria och jag satt på övervåningen i soffan och jag tror att jag kände för att roa Maria lite extra genom att läsa en bok. Eftersom hon är tre år yngre än mig så har jag alltid haft lätt att forma henne på olika sätt (ja fram till tonåren då hehe). Bokvalet var lätt: Barnen i Bullerbyn. Jag tänkte att i och med att boken fanns i deras hem så hade Maria hört den tusen gånger redan och jag bestämde mig snabbt för att krydda till handlingen lite. Jag la till och bytade ut lite ord. Det blev genast lite snuskigare....ok då mycket snuskigare. Maria älskade det och ville höra många kapitel och jag var riktigt glad att någon äntligen ville lyssna när jag läste. Jag var glad ända tills vi satt alla samlade vid köksbordet och Maria plötsligt från absolut ingenstans börjar rabbla upp det jag läst. Marias föräldrar skruvade lite på sig på sina stolar och liksom väste fram.."men tyst nu Maria" några gånger innan hon avslutade. Jag förstår än idag inte hur jäkla bra minne ett barn kan ha. Men så var det och på vägen hem frågade mina föräldrar om det var jag som lärt henne alla de fula orden. Jag blånekade och de kom gemensamt fram till att Maria lärt sig en hel del av sina kompisar.
Maria har hört denna historien riktigt många gånger berättad av mig och hon minns inte den själv. Men det gör jag trots att det måste vara minst 20 år sedan dess.
(Förlåt Astrid Lindgren för att jag skändade din fina barnsaga. Du var en underbar person och författarinna. Jag tror faktiskt att du hade gillat min version.)
Har ni tänkt på att vi lägger mer mycket tid på att ta bort diverse kroppshår från våra kroppar.
Jag är av det hårigare slaget....såklart. På huvudet är det helt ok, där vill man ha mängder och tjockt. Så även ögonfransar och nu också ögonbryn. Man smetar på alla möjliga tillväxtsmörjor och oljar in huvudet med ricinolja..
Jag har ikväll testat hur min redan kraftiga hårväxt skulle kunna reagera om jag tillsatte någon form av preparat. Resultatet finns på bild. Provade även hur det skulle bli om jag smörjde kinder och haka....men jag rekommenderar faktiskt mig själv att spara pengarna till bättre ändamål eftersom jag inte tycker mig klä i varken unibrow eller skägg.
Plus i kanten för att jag kände mig väldigt ohårig efter testerna.
Och sedan märkte jag att man höll värmen otroligt bra, speciellt under flskbens-skägget.
....blogg-oskulden genom att skriva mitt första skittråkiga och ointressanta inlägg.
Jag tror ingen kommer läsa min blogg. Kanske möjligtvis min mamma, Elin, Maria och Gabbe (om han nu kunde läsa dvs)
Anledning till skapandet av bloggen är att jag aldrig själv läser bloggar och jag hatar bloggar MEN jag har dock läst en blogg som är bra, eller egentligen två. De är dock väldigt olika. En är mer seriös än den andra om vi säger så.
Habba habba zutt zutt nu har alla redan somnat.....
